Motion till ombudsmötet 1998:515 av Christina Åkerlund m.fl. om legitimationshandling för präster och diakonal personal

Ombudsmötet OMot 1998:515

Svenska kyrkan deltar sedan länge genom präster och diakonal personal när samhälleliga insatser görs vid olyckor och andra traumatiska händelser i fredstid. Kyrkligt anställda ingår t.ex. ofta i kommunernas s.k. POSOM-grupper, som organiseras i samband med större olyckor. Grupperna består vanligtvis av företrädare för den kommunala räddningstjänsten, socialtjänst, skola och polis.

Arbetet består bl.a. i att samordna uppstående behov av insatser - såväl på själva skadeplatsen som i övrigt. Det är t.ex. inte ovanligt att en präst eller en diakon får uppdraget att själv eller tillsammans med en polisman lämna anhöriga besked om att någon närstående dödats, allvarligt skadats eller saknas. Det är i sådana situationer viktigt att den/de som drabbas kan känna fullständig tillit i att den som säger sig vara präst eller diakon också har denna legitimitet. För polismannen, som i sådana situationer regelmässigt är civilklädd, är därvid den s.k. polisbrickan en fullgod legitimation. Enligt vår mening bör en liknande handling tas fram för framförallt präster och diakonal personal.

I den norska kyrkan finns sedan en tid ett sådant system med ett särskilt legitimationskort för sådana personer med uppgifter inom räddningstjänst och omsorg. Erfarenheterna är entydigt goda. Samverkande myndigheter och organisationer får en säker information om vederbörandes identitet och uppdrag och den/de drabbade människorna får ett synligt bevis på att den de vänder sig till också är den han utger sig för att vara. Detta har ett särskilt värde i de själavårdssituationer som i många fall blir följden av exempelvis ett dödsbudskap.

Med åberopande av vad vi ovan anfört hemställer vi

att ombudsmötet uppdrar åt styrelsen för SFRV att ta fram en legitimationshandling för präster och diakonal personal.

Christina Åkerlund Sten Elmberg

Bengt Gustafsson Per-Jan Wållgren